Fy för oss ibland!

Jag kom att tänka på en sak..
När man är utomlands.. under en längre period alltså då tycker man helt plötsligt att det är viktigt att berätta att man e svensk, våra traditioner och vi försöker nästintill lära de vi träffar svenska ord lr meningar.
Vi drar oss till andra svenskar o blir sådär nästan töntigt trevliga mot andra som också e svenskar.. Nästan som att bara för att vi kommer från samma land o träffas när vi e utomlands så skall man bli "vänner" Vi alla känner till samma saker.. samma mat, gröna lund, midsommar etc..

De e också så att vi börjar sakna våran svenska mat, så som snabbmakaroner tex... ingen pasta i något annat land går upp emot den! Lr för o inte tala om Felix ketchup o Liiingonsylt!
De flesta svenskar man träffar som vill att släkt o vänner som kommer o hälsar på, ska nästan ha med sig samma grejer.. i mat väg alltså.. Vissa kan besöka närmaste IKEA oavsätt om man får resa under en halv dag så vill man dit, för o få skratta åt alla våra svenska grejer men också för o avnjuta köttbullar, potatis, lingonsylt o brunsås...

Jag kommer ihåg att jag till o med började längta efter att höra killens röst som pratar på 5:an på tv. Bara för att alla j*la program utomlands var så himla dåliga.. höra någon man känner igen... Lr bara gå på stan här hemma i sverige o se den där tanten som jobbat på HM så länge som jag kan minnas.. "mina vänner"
När man bor sådär som jag gjorde i London var det hemskt lätt att känna sig ensam... Det e så stort, springer man på ngon någonstans e de så gott som kört att man springer på denna person igen! Man kunde stå där mitt bland allt vimmlet på stan o INGEN kände igen en.. Men konstigt o rent absurt nog så kunde man känna en härlig känsla i kroppen då man hörde någon svensk här o där OAVSÄTT om den kom från norrland lr malmö så va den ju ändå svensk liksom... Rätt knäppt egentligen!

Jag vet inte riktgt vad jag vill säga med det här.. men fan vad vi e stolta o vara svenskar när vi e utomlands men när vi väl e hemma är det ingen som egentligen vill vara här, o vi e extremt bra på o klaga på oss svenskar.. vi innåtvända svenskar som är folkskygga.. Fy för oss ibland o jag e ju faktiskt en av dem!

Ja de va de.. Bye bye !