Martin

Igår när jag promenerade mot stan så upprymdes hela min kropp av ett lugn o det pirrade till av lycka när solen strålade i mitt ansiktet..

Jag började tänka på min o pojkens tid då vi träffades.. Denna tid förra året.. Jag började minnas känslan av att planera hela veckan inför fredagen då jag äntligen skulle få krama honom. Och hur det pirrade i kroppen då jag steg på tåget o visste att om två timmar skulle jag få vara i hans famn igen..

Väl på plats så möttes jag alltid av ett skinande leende och en varm famn "Äntligen är du här" Så himla härligt!

Vi tog verkligen vara på varje minut tillsammans och "firade" så fort vi fick chansen, vi hittade på någonting från morgon till kväll o ville inte somna om nätterna. För då skulle vi inte vara vid medvetande tillsammans o vips skulle det bli en ny dag o kortare tid för oss att vara med varandra, innan det var dags att åka tillbaka till den där dumma stationen och ta farväl igen..

Men jag minns också ångesten när man satte sig på tåget för att åka hem, alldeles ensam men med en lycka som var enorm!
Börja om planeringen inför fredagen som kom. Mitt liv utspelade sig på helgerna när jag fick vara med min kärlek. Veckorna var bara en dimma av saknad och långa telefonsamtal med min älskling. Jag var och är förälskad!

Idag bor vi ihop och jag kan inte vara lyckligare. Jag får somna tillsammans med min älskling varje kväll och vakna vid hans sida..